.

Vem har en sån tur att få världens finaste och ljusaste studentlägenhet med balkong, mitt på Götgatan? Så himla inte okej.

Igår efter skolan mötte jag upp Gasell-Lydia och Modell-Henrik för att mest bara hänga, dricka kaffe och prata. När tristessen slog till så ville vi hitta på något halvt otippat, så vi gick till Hornstull för filmvisning med Stockholm Straight Edge. Vi hade byggt upp väldigt skeva förväntningar om vad det egentligen var och kände oss ganska skeptiska, men efter ett tag vågade vi oss in. Det slutade med att vi blev kvar till 23, såg två dokumentärer och åt semlor+kärleksmums. Det var hardcore.

Nu kan jag, utan att skämmas, använda ett riktigt "bloggarord". Jag har cravings för det där objektivet.

Min hand ser otroligt obehaglig ut men det är bara för att Photo Booth gillar att försöka deformera mig, no worries no problem hakuna matata no big deal whatever chill fine ok cool.

modell / elina j

Ligger hemma och har ont precis överallt, huvud, hals, öron. Kul. Så jag redigerade lite bilder från igår samtidigt som jag tittar på Uppdrag granskning om Nanoteknik. När jag ändå har eran uppmärksamhet och all tid i världen så tänkte jag visa gårdagens mest intressanta och konstruktiva kommentar, antagligen till den som författade textens stora förtjusning. Men till skillnad ifrån denna person vill jag den inte allt ont, så jag bjuder på det.

Vi börjar med att läsa kommentaren. "Uppstoppade jävla misslyckade hipsterwannabefjant. Gu va du ba inte är cool/inspirerande/nyskapande/whatever. En skam för hipsterstockholm att ha dig hängandes i hasorna. Fuck you."

Jag får mycket kommentarer ifrån folk som uppenbarligen inte verkar tycka om mig speciellt mycket. Eller nej, rättning, personer som inte tycker om den bilden dom fått av mig. Samtliga är anonyma, utan undantag. Det finns säkert många anledningar till att man skriver dessa, men en sak är säker. Och det är att det inte är någon av följande: att man vill skapa en dialog, att man kan stå för sina ord och ta konsekvensen det kan få att yttra dessa eller att man har bra självförtroende och är trygg i sig själv. Vad jag kan se finns det bara ett enda syfte, man hoppas på att jag ska ta åt mig och bli ledsen/arg/uppgiven/whatever.

Problemet är att det aldrig är orden eller meningarna i sig som gör mig ledsen/arg/uppgiven/whatever, utan det är snarare personens vilja att försöka provocera fram dessa känslor hos en annan individ. Det är precis det som gör mig fruktansvärt illa berörd. Som tur är har ni valt ut en person som kan hantera era ord, jag bryter inte ihop och jag känner inte att jag borde ändra på mig. Men vad händer om ni skriver liknande saker till en annan person, som råkar ha så fullt upp med sin egna låga självkänsla att den inte på samma gång kan hantera eran?

Om vi sen ska dela upp kommentaren. "Uppstoppade jävla misslyckade hipsterwannabefjant." Här målar man upp någon sorts personbeskrivning. Ordet uppstoppade får tala för sig själv och även ordet jävla som används för att förstärka. Vi lägger istället fokus på "misslyckade", som är mer intressant. Man pratar ständigt om hur man ska komma över sin rädsla för att misslyckas. Men vad innebär det egentligen? Pratar man då om rädslan för att misslyckas i omvärldens ögon, eller i sina egna? Om personen syftar på att jag misslyckas i omvärldens ögon så tycker jag att det är något totalt ointressant. Jag är trött på att folk ska avgöra om man lyckas. För mig är framgång något som inte kan mätas på det sättet. Men antagligen är det detta man syftar på, för man har ju naturligtvis ingen insyn på hur jag ser på min egen framgång.

"Hipsterwannabefjant". Aight. Som sagt så tycker jag illa om stereotyper, men om det hjälper dig att strukturera upp din vardag får du placera mig i vilket fack eller stereotyp du vill.  "Gu va du ba inte är cool/inspirerande/nyskapande/whatever". Cool, nej jag trivs bäst ensam med min dator. Eller med några få personer jag känner mig trygg med och tar avstånd ifrån sociala hierarkier. Inspirerande, här handlar det om något väldigt individuellt. Det rör sig om en högst personlig åsikt som personen här har för avsikt att göra till norm. Sen beror det lite på vad den menar med det ordet, för det har en helt annan betydelse i talspråk.

Nyskapande, är ju också en tolkningsfråga naturligtvis. Man ska aldrig definiera vad man är och stänga in sig för mycket. Men jag skulle säga att vad jag håller på med är lite åt multimedia konstnärs hållet. Och kanske är det snarare så att jag modifierar andra personers skapelser och integrerar det med mitt egna, än att "skapa något helt eget". För det är ju ofta lite så man arbetar med datorer som kreativt verktyg. Ett sorts selektivt arbetssätt, man klipper och klistrar. Min största drivkraft i mitt skapande är inte att vara nyskapande. Jag tror att man börjar ifrån fel håll om man har det som vision.

"En skam för hipsterstockholm att ha dig hängandes i hasorna", den här raden är rätt tråkig så jag orkar inte ödsla någon kommentar. Och avslutet "fuck you" är mest tänkt som ett kraftfullt slagord, en sista käftsmäll. Men om jag säger att jag inte bryr mig om den här kommentaren, varför skrev jag så utförligt om den? Saken är att det inte handlar om just den här specifika kommentaren. Det handlar om alla anonyma och elaka kommentarer som skrivs på alla platser på internet. Om hur man gärna skapar sig en förenklad bild av personer. Och den omänsklighet som ofta väcks till liv när personer får ta sig vilken roll den vill bakom sin dataskärm. Det handlar om hur människors illvilja gör mig ledsen/arg/uppgiven/whatever. Samtidigt en uppmaning till er som också råkar ut för det här då och då. Att i äkta Grynet anda skrika, ta ingen skit.

Leker med en ny video, här är lite stillbilder och giffar. Tror det kan bli fint men det gäller bara att få in ett flyt och bra övergångar. Men det är just det där finputsandet som är så himla trist och gör att projekt läggs på is.

Söndagar har ett oförtjänt dåligt rykte. Man kan ju bläddra lite i svindyra tidningar man envisas med att köpa, se till att doften av nybryggt kaffe håller i sig, måla läpparna svarta och kleta ned med glitter, rita skeva dödsmonster och lyssna på den här listan. Varning om spotifylistan, det är inte vad ni hoppas på att få höra, men det är sånt jag lyssnar på när jag redigerar bilder och proddar. Asvärt. Och jag menar, det är ju inte söndagens fel att just måndag kommer efter.

På onsdagar 18.00 befinner jag mig på Konstfack för kurs i Audio Visual Performance. Sen spenderas tre timmar på föreläsning, kaffedrickande och totalt utlopp för mina nörderier. Dock verkar det som att jag alltid lyckas blir kvar lite längre än så, idag pga att det pågick annat i huset när vi var klara. Så vi vandrade ner, tittade på "varierande projekt, från materiella experiment till möbler, presenteras i en intim rumslighet. Arkitektur och textil blandas".

Jag tycker om mat och öl, speciellt när man sätter in ordet gratis framför. Gratis mat och gratis öl. Sen är det ju alltid fint att komma hem vid två när väckarklockan står på 06.50. Omänskligt men värt det, såklart. Jag tycker att klockan "06.50" har en väldigt negativ klang. Därför föreslår jag att hon döps om till "sovmorgon".

Fint att se sitt namn i trycksvärta i SvD:s kulturbilaga. Och fint att av alla saker dom tipsade om så var det min utställning som fick ha med en bild. Känns som att jag är i gott sällskap, mellan Liljevalchs och Tekniska Museet.

Här kommer ett försök på att visa upp utställningen på Kulturhuset i sin helhet. Först bilder på hur det ser ut, från höger till vänster. Stor projektion på väggen. Sen studiobilderna 2X 50x70cm 1X 70x100cm. Vardagsbilder i cirklar 33X 30x30cm. Sen två ljusboxar med studiobilder 70x100cm. Det är stor skillnad att se videon här på bloggen i 10x15cm än på en stor vägg, speciellt eftersom den saknar ljud. Mellan pt I och pt II så är det några sekunders paus, så scrolla inte vidare. De sista två minuterna är bara nedräkning då videon spelades i loopar.

Lycksele är en liten håla i Norrland för er som inte vet. Hennes mammas bror gick i min mammas parallellklass dessutom.

Nu känner ni såhär, amen okej jah bah bryr mig inte. Det jag menar är att världen är liten, Sverige är mini och Stockholm är incest.