.

Nu flyttar jag till vardagsbrus.com och kommer inte hit mer, det kommer bli himla mycket bättre. Jag ska visa, häng med!

(ps, prenumeranterna på bloglovin kommer flyttas, så avvakta lite.)

Gör saker jag tycker om, har det bra. Ikväll tittade jag på molnen genom ett flygplansfönster.

Jag har så många bilder att visa er men det får vänta någon dag till. Snart snart snart.

Dom senaste dagarna har sett ut lite såhär,

Efter att ha suttit och bara pratat så gick vi in på Myrorna tvärs över gatan, jag plockade på mig några vinyler och Chris hittade världens bästa stereo. En random kille kom fram och började prata, han berättade att han var supersnabb. Upp till bevis tyckte vi. Så vi betalade för våra saker och gick ut för att titta på när han sprang, förevigades med en gif här lite längre ner. Han var faktiskt supersnabb.

Jag har bestämt mig för att fortsätta och låta bloggen vandra vidare, Vardagsbrus ska flytta hemifrån. Fram tills dess så känner jag mig inte så motiverad att lägga tid här. Men ge mig en vecka så blir det nog himla bra ska ni se.

Kulturhuset rensade ut lite tidningar och böcker, plockade på mig en så stor hög att jag skämdes lite. Men bara lite. Har börjat scanna in bilder och här är några. Förresten så tror jag att jag försvinner härifrån snart, kanske bara flyttar vidare. Mindre än en på hundra besökare lämnar något form av avtryck, utav dessa lämnar 20% efter sig något man mest bara suckar åt. Vi får se hur det blir.

köttade en säkerhetsnål, inväntar infektionen.

den som hittar kittiekatten på kylskåpet får en high five.

Först skola med allt vad den innebär, hänga lite, dricka lite kaffe och spela lite kort.

Sen gick jag, Heidi och Yaman till Slakthuset för att checka lite. För nästa helg händer ju detta.

Då ska ni kompisar vara där med oss. Om vi lyckas slutföra hälften av planerat ang visuals så blir det fett.

Sjukt fett.

Pratade i Fredags med Baba och Anton om hur många nya bekanta jag skaffat mig den senaste tiden. Jag fortsatte fundera lite på det sen och det slog mig att jag är precis lika bra på att knyta nya kontakter som att förstöra gamla. Personer och relationer som bara rinner mellan mina fingrar och imploderar. Rädslan för att jag kanske inte är kapabel att vårda något fick mig att reagera och känna att insatser krävs. Igår var jag på Trädgårdsmässan med Joakim och skaffade mig en liten baby Fuchsia, nu jävlar ska jag göra allt för att den överlever och mår bra.

Jag vill döpa den till något creddigt, brainstorma med mig vänner. Vad ska det lilla livet heta?

spelade på Strand för några dagar sedan, gick mest dit för att säga hej och hänga lite.

Men i vanlig ordning åkte kameran fram rätt snabbt.

Mitt skrivbord kanske ser lite förvirrande ut, det beror på att jag har en extra skärm till min dator för att få mer skrivbordsyta. Dessutom brukar jag använda den andra skärmen istället för projektor när jag vill testa nya saker i Modul8 som är en software för VJ-ing. De två sakerna under tangentbordet är midi controllers.

Samlar på mig så mycket bilder att det är lite ohälsosamt. Jag har en anslagstavla och en vägg där jag främst har bilder ifrån olika tidningar som jag byter ut då och då. Sen har jag en vägg där jag ska ha lite tavlor men det är inte klart ännu, än så länge så sitter bara en spegel där som fått ett horn på sig.

Men ja, såhär bor jag.

& när jag tröttnat är det bara att klippa topparna, yes.

Kom precis hem ifrån att ha sett White Lies på Cirkus med Elina. Hon är en köare så jag bet ihop och gick med på att köa i nio timmar. Galen skit, som Google Translate skulle sagt. Sen så har ju Vardagsbrus gått och blivit veckans blogg också, så hej alla nya vänner jag hoppas att ni stannar och välkomna hit. Släng iväg ett mail om du undrar något, skicka ett knasigt youtubeklipp eller så löser vi lite kärleksproblem ihop. Kram.

Vem har en sån tur att få världens finaste och ljusaste studentlägenhet med balkong, mitt på Götgatan? Så himla inte okej.

Igår efter skolan mötte jag upp Gasell-Lydia och Modell-Henrik för att mest bara hänga, dricka kaffe och prata. När tristessen slog till så ville vi hitta på något halvt otippat, så vi gick till Hornstull för filmvisning med Stockholm Straight Edge. Vi hade byggt upp väldigt skeva förväntningar om vad det egentligen var och kände oss ganska skeptiska, men efter ett tag vågade vi oss in. Det slutade med att vi blev kvar till 23, såg två dokumentärer och åt semlor+kärleksmums. Det var hardcore.

Ligger hemma och har ont precis överallt, huvud, hals, öron. Kul. Så jag redigerade lite bilder från igår samtidigt som jag tittar på Uppdrag granskning om Nanoteknik. När jag ändå har eran uppmärksamhet och all tid i världen så tänkte jag visa gårdagens mest intressanta och konstruktiva kommentar, antagligen till den som författade textens stora förtjusning. Men till skillnad ifrån denna person vill jag den inte allt ont, så jag bjuder på det.

Vi börjar med att läsa kommentaren. "Uppstoppade jävla misslyckade hipsterwannabefjant. Gu va du ba inte är cool/inspirerande/nyskapande/whatever. En skam för hipsterstockholm att ha dig hängandes i hasorna. Fuck you."

Jag får mycket kommentarer ifrån folk som uppenbarligen inte verkar tycka om mig speciellt mycket. Eller nej, rättning, personer som inte tycker om den bilden dom fått av mig. Samtliga är anonyma, utan undantag. Det finns säkert många anledningar till att man skriver dessa, men en sak är säker. Och det är att det inte är någon av följande: att man vill skapa en dialog, att man kan stå för sina ord och ta konsekvensen det kan få att yttra dessa eller att man har bra självförtroende och är trygg i sig själv. Vad jag kan se finns det bara ett enda syfte, man hoppas på att jag ska ta åt mig och bli ledsen/arg/uppgiven/whatever.

Problemet är att det aldrig är orden eller meningarna i sig som gör mig ledsen/arg/uppgiven/whatever, utan det är snarare personens vilja att försöka provocera fram dessa känslor hos en annan individ. Det är precis det som gör mig fruktansvärt illa berörd. Som tur är har ni valt ut en person som kan hantera era ord, jag bryter inte ihop och jag känner inte att jag borde ändra på mig. Men vad händer om ni skriver liknande saker till en annan person, som råkar ha så fullt upp med sin egna låga självkänsla att den inte på samma gång kan hantera eran?

Om vi sen ska dela upp kommentaren. "Uppstoppade jävla misslyckade hipsterwannabefjant." Här målar man upp någon sorts personbeskrivning. Ordet uppstoppade får tala för sig själv och även ordet jävla som används för att förstärka. Vi lägger istället fokus på "misslyckade", som är mer intressant. Man pratar ständigt om hur man ska komma över sin rädsla för att misslyckas. Men vad innebär det egentligen? Pratar man då om rädslan för att misslyckas i omvärldens ögon, eller i sina egna? Om personen syftar på att jag misslyckas i omvärldens ögon så tycker jag att det är något totalt ointressant. Jag är trött på att folk ska avgöra om man lyckas. För mig är framgång något som inte kan mätas på det sättet. Men antagligen är det detta man syftar på, för man har ju naturligtvis ingen insyn på hur jag ser på min egen framgång.

"Hipsterwannabefjant". Aight. Som sagt så tycker jag illa om stereotyper, men om det hjälper dig att strukturera upp din vardag får du placera mig i vilket fack eller stereotyp du vill.  "Gu va du ba inte är cool/inspirerande/nyskapande/whatever". Cool, nej jag trivs bäst ensam med min dator. Eller med några få personer jag känner mig trygg med och tar avstånd ifrån sociala hierarkier. Inspirerande, här handlar det om något väldigt individuellt. Det rör sig om en högst personlig åsikt som personen här har för avsikt att göra till norm. Sen beror det lite på vad den menar med det ordet, för det har en helt annan betydelse i talspråk.

Nyskapande, är ju också en tolkningsfråga naturligtvis. Man ska aldrig definiera vad man är och stänga in sig för mycket. Men jag skulle säga att vad jag håller på med är lite åt multimedia konstnärs hållet. Och kanske är det snarare så att jag modifierar andra personers skapelser och integrerar det med mitt egna, än att "skapa något helt eget". För det är ju ofta lite så man arbetar med datorer som kreativt verktyg. Ett sorts selektivt arbetssätt, man klipper och klistrar. Min största drivkraft i mitt skapande är inte att vara nyskapande. Jag tror att man börjar ifrån fel håll om man har det som vision.

"En skam för hipsterstockholm att ha dig hängandes i hasorna", den här raden är rätt tråkig så jag orkar inte ödsla någon kommentar. Och avslutet "fuck you" är mest tänkt som ett kraftfullt slagord, en sista käftsmäll. Men om jag säger att jag inte bryr mig om den här kommentaren, varför skrev jag så utförligt om den? Saken är att det inte handlar om just den här specifika kommentaren. Det handlar om alla anonyma och elaka kommentarer som skrivs på alla platser på internet. Om hur man gärna skapar sig en förenklad bild av personer. Och den omänsklighet som ofta väcks till liv när personer får ta sig vilken roll den vill bakom sin dataskärm. Det handlar om hur människors illvilja gör mig ledsen/arg/uppgiven/whatever. Samtidigt en uppmaning till er som också råkar ut för det här då och då. Att i äkta Grynet anda skrika, ta ingen skit.

Söndagar har ett oförtjänt dåligt rykte. Man kan ju bläddra lite i svindyra tidningar man envisas med att köpa, se till att doften av nybryggt kaffe håller i sig, måla läpparna svarta och kleta ned med glitter, rita skeva dödsmonster och lyssna på den här listan. Varning om spotifylistan, det är inte vad ni hoppas på att få höra, men det är sånt jag lyssnar på när jag redigerar bilder och proddar. Asvärt. Och jag menar, det är ju inte söndagens fel att just måndag kommer efter.